Verksamhet i Tibet

108 Skolor och Bibliotek

Den Svensk- Tibetanska Skol- & Kulturföreningen grundades i syftet att bygga en skola i byn Katsel i Tibet. På våren 1988 reste exiltibetanen och ordförande Soenam Jamyangling tillsammans med en delegation, med representanter från fem europeiska länder, till Tibet.  Barnen i Tibet hade inte möjlighet att lära sig läsa och skriva i en vanlig grundskola. Delegationen blev djupt berörd av den fattigdom de mötte - samtidigt väcktes en stark motivation att agera. Inget barn ska undanhållas möjligheten att lära sig läsa och skriva!

Efterfrågan på bra utbildning och fungerande skolor är oerhört stort och tibetanerna vände sig till föreningens organisation i Lhasa med sina önskemål. På så sätt skapades idén om ytterligare skolor, och 'projekt 108 skolor' inleddes 1996.

RIKSEL-LINDHFONDEN - FÖR HÖGRE STUDIER

Svensk-Tibetanska Skol- och Kulturföreningen har idag ca 13.000 barn i 108 skolor. Barnen får en ordentlig grundutbildning i basämnena och rustas för att klara sig i både den nationella och den internationella konkurrensen. I flertalet av skolorna undervisas eleverna i klasserna 1-6. Många fortsätter vidare till högre studier, och det är ett av föreningens viktigaste projekt att tillgodose detta behov. De barn som klarar de nationella proven i sjätte klass kan fortsätta sina studier på högstadium, gymnasium och universitet. Till följd av detta ökar föreningens kostnader avsevärt. Riksel-Lindhfonden upprättades genom en större privat donation.

Denna fond behöver kontinuerligt fyllas på för att kunna uppfylla sitt syfte: sörja för de ungdomar som vill fortsätta sina studier. Dessa blir allt fler för varje år och i dagsläget har föreningen tyvärr inte tillräckligt med resurser för att tillgodose behovet. Donationer - stora som små - är mycket välkomna!

Vattenpumpar

Skolföreningen har haft projekt att borra brunnar och dra in vattenledningar med kranar eller handpumpar till skolor och byar sedan Katselskolan byggdes 1996. Genom alla år har föreningen fått stöd till vattenprojekt från Atlas Copcos hjälporganisation Vatten åt Alla. Tillgången till vatten är obeskrivligt viktig och en endast brunn kan göra stor skillnad för människorna i området.

Förebyggande projekt mot HIV/ AIDS

2006-2009: HIV/ AIDS information i Medrogungkar/ Drikung, Damshung, Amdo.

Distribuering av broschyrer med information, seminarium för läkare och sköterskor, info-dagar för invånarna med underhållning. Sammanlagt nådde informationen ca 50 000 människor och elever.

I hopp om att förebygga spridningen av HIV/ AIDS i Tibet bestämde sig Skolföreningen att öka spridningen av information kring ämnet. Redan år 2006 kom projektet igång i samarbete med Katsels Skolkommitté. Den första målgruppen var eleverna på Skolorna runt om i Tibet och ytterligare målgrupper blev deltagare i festliga sammankomster som hästkapplöpningar och sommar/skördefester. Vid större festligheter, som skördefesten i augusti, delades informationsmaterial och kondomer ut gratis.

Våren 2007 träffade en representant för STSK myndighetspersoner i Lhasa för att få tillstånd att fortsätta driva kampanjen. Juni 2007 träffades 84 kursdeltagare (lärare och elever från olika skolor, representanter från kvinnoorganisationer, läkare och sjuksköterskor) för att utbildas i HIV/Aids frågor. Kursen leddes av två läkare och två sjuksköterskor med kunskap och erfarenhet.

Deltagarna förmedlade informationen vidare i sina hembyar och skolor genom att hålla föredrag. På internationella aidsdagen upp trädde teatergruppen inför sin största publik hittills, ca 10 000 personer. Lhasa-TV gjorde ett stort reportage om HIV/Aids- kampanjen, och det visades sedan i hela Tibet, i Nepal och norra Indien.

Kvinnornas roll för information spridningen var viktig! I projektet visade det sig att det ofta var kvinnorna som tar upp dessa viktiga diskussioner. Från att ha varit tillbakadragna och blyga när det gäller diskussioner kring sex och samlevnad tog nu kvinnorna ofta initiativet till att prata om och diskutera riskerna med sex vad gäller smittspridning av sexuellt överför bara sjukdomar.

Invånarna fick lära sig vilka metoder man har för att bekämpa smittspridning och hur man undviker smitta i vardagslivet. Vanliga fördomar om HIV/Aids belystes. Kunskapen spred sig även till de ungdomar och föräldralösa som tidigare saknade förståelsen kring dessa sjukdomar.

Tack vare Katsels Skolkommitté och handledarnas hårda arbete med HIV/Aids-projektet under 2007 uppnåddes några av de mål föreningen satt. I och med att insatsen uppmärksammades över förväntan (TV-inslaget) fick många tusentals människor fler än den ursprungliga målgruppen kunskap om HIV/Aids frågan. Denna förebyggande kampanj var en historisk händelse i det civila samhället. På lång sikt gav arbetet bra kunskaper om HIV/Aids och sexuellt överförbara sjukdomar att befolkningen som nåtts av projektet bör kunna skydda sig mot smittspridning.

Projektets "timing" var också god med tanke på att sedan järnvägen från Kina öppnades rör det sig mycket större grupper än tidigare av turister och människor som migrerar till Tibet. Detta fick bland annat konsekvensen att prostitution blev vanligare i området. Detta ökade den möjliga smittspridningen i landet. Tack vare föreningens projekt sågs endast positiv utveckling kring frågan om HIV/ AIDS.

Trädplantering

Det började först vid Katselskolan år 1996. Platsen som valdes ut när skolan skulle byggas ligger vackert i en dalgång och omges av höga karga berg. En flod rinner genom dalen och ger genom ett utbyggt bevattningssystem vatten till Katselbornas odlingar. Här fanns också tidigare vackra träd och buskar. Under många årtionden och speciellt under kultur revolutionen förbrukades den mesta växtligheten utan att man planerade för framtiden.

Skolans mark omfattar mycket så mycket som 10 hektar jord. Vid skolans byggande låg marken bar, efter att kreaturen i många år haft den som betesmark. Marken började sedan fyllas med växtlighet. Skolan planterade mer än 8000 trädplantor. Det planteras Tall, En, Pil och Äppelträd och barnen ansvarade för de små trädplantor. Med ansvar för den framtida ekologin lär sig barnen att vara rädd om naturen och dess resurser.

Sedan dess har Skolföreningen fortsatt plantera träd i hela Tibet och nu även i övriga Himalaya. Föreningen har på senare år haft ett visst samarbete med Green Cross Sweden vad gäller detta.

Snökatastrofen 1996

1996-97: Snökatastrof hjälp i Kham området.

Vintern 1995-96 slog extremt hårt i Tibet. Snöstormarna var återkommande och temperaturen föll så lågt som -45 grader. Totalt hotades ca 200 000 nomader av svält och ca 2/3 av nomadernas livsviktiga boskapsstam slagits ut. Svensk Tibetanska Skol- och Kulturföreningen hade sökt pengar från katastrofenheten på SIDA, för att kunna hjälpa 1200 familjer av dem som förlorat all sin boskap. Ansökan gällde Sichuanprovinsen (Kham), ett område där mycket lite hjälp hade nått fram.

SIDA beviljade 2,8 miljoner SEK för direkt hjälp till nomaderna och uppdraget gällde uppköp av boskap till de värst drabbade. Totalt ca 50 000 SEK hade också in- kommit som gåvor både från medlemmarna i Sverige och från sponsorer i USA.

Sammanlagt köptes 4 000 yakar och 2 300 får som distribuerades till ca 2 000 hushåll.

Katastrofhjälp Jordbävning i Amdo 2008

2008–2010: Katastrofhjälp vid jordbävningen i Amdo Ngaba-området.

Distribution av tsampa i otroliga kvantiteter. Ombyggnad/reparation av 610 hus. Utbyggnad av ett befintligt ålderdomshem

Under våren 2008 uppkom en av de mest dödliga jordbävningarna någonsin uppmätt i Tibet, närmare bestämt i Amdo Ngaba-området. Med en magnitud på 8.0 orsakade denna jordbävning en otrolig förödelse i stora områden i närheten. Den kom även att orsaka en mängd olika geologiska faror så som över 200 000 landskreden och över 800 "dammar" skapades av jordmassor som stoppade upp floderna. Efterskalven av jordbävningen fortsatte i 6 hela månader och kunde i sig mäta upp till 6.0 på richterskalan.

Föreningen agerade på detta och skickade katastrofhjälp till området. Många människor var i behov av mat, därför distribuerades tsampa i stor mängd. Många familjer hade förlorat sina hus och därför sponsrade föreningen, med hjälp av SIDA, ombyggnationen och reparationen av 610 hushåll. Utöver detta byggdes det även en utbyggnad av ett befintligt ålderdomshem där äldre med behov kunde stanna som saknade hjälp från annat håll.