På våren 1988 reste exiltibetanen Soenam Jamyangling och en delegation, med representanter från fem europeiska länder, till Tibet. Soenam hade inte varit i sitt hemland på 28 år, och trots att det skett stora förändringar under dessa år så var levnadsstandarden mycket låg, speciellt på landsbygden. Barnen hade inte möjlighet att lära sig läsa och skriva i en vanlig grundskola. Delegationen blev djupt berörd av den fattigdom de mötte - samtidigt väcktes en stark motivation att agera. Inget barn ska undanhållas möjligheten att lära sig läsa och skriva. Delegationen kontaktade myndigheterna i Lhasa för att undersöka möjligheten att starta en skola i byn Katsel, 70 km nordöst om Lhasa. En skola som även skulle kunna ta emot föräldralösa barn från omkringliggande byar. Förhandlingarna blev långdragna, och 1993 slöts ett avtal som blev byggstarten av den första skolan. Ett år senare stod Katselskolan färdig och invigdes med pompa och ståt -- och barnen strömmade till.
Under åren som följde byggdes fler inkvarteringshus för både lärare och barn, matsal, en sjukstuga, duschrum, fotbollsplan, växthus och bibliotek. Barnen kommer från mycket fattiga förhållanden och många av dem är helt eller delvis föräldralösa. De barn som ska börja väljs ut av föreningens lokala kansli och av den lokala myndigheten. Katselskolan har av myndigheterna i Lhasa utsetts till en av de bästa skolorna i distriktet. Många föräldrar vill skicka dit sina barn men man måste göra ett urval och hjälpa de som har det svårast. Byn har blomstrat sedan skolan byggdes och det finns numera stort hopp inför framtiden. Många tibetaner uppfattade föreningens skolprojekt som något fantastiskt. Efterfrågan på bra utbildning och fungerande skolor är oerhört stort och man vände sig till föreningens organisation i Lhasa med sina önskemål. Så skapades idén om ytterligare skolor, och 'projekt 108 skolor' inleddes 1996.
Under åren som följde restaurerades och byggdes skolor och bibliotek på flera platser långt ut på den tibetanska landsbygden. Avstånden är stora i Tibet och vissa skolor ligger på svårtillgängliga ställen dit man endast kan komma till fots eller häst. Skolbyggena finansierades genom privata donationer och bidrag från SIDA. År 2006 stod skolorna färdiga och Svensk-Tibetanska Skol- och Kulturföreningen hade nått sitt mål -- 108 skolor och bibliotek på Tibets landsbygd!
Föreningens bidrag har förändrat skolsituationen i Tibet radikalt. Genom hjälp från tibetaner, svenskar, amerikaner och andra har föreningen nu skolor som hyser omkring 13 000 elever. Även biblioteken har blivit mycket uppskattade både bland barn och vuxna. Böcker är viktiga och här presenteras ett axplock av världens barnlitteratur, bland annat några av Astrid Lindgrens böcker i kinesisk översättning. Den tibetanska kulturen är starkt influerad av buddhismen. I nästan allt hantverk och alla konstverk återfinns buddhistiska motiv. I det dagliga livet finns fullt av symboler för strävandet efter goda handlingar, omtanke om andra, medkänsla, icke-våld och respekt. Barnen fostras naturligt att ta ansvar för andra levande varelser. Den tibetanska kulturen och humanismen hänger ihop. Barnen lär sig ett etiskt förhållningssätt gentemot sig själv, sin medmänniska och omvärlden.
Mellan 1996 och 2006 studerade det fler än 250 000 elever på föreningens skolor. Skötandet av skolorna har sedan dess överlåtits till den Tibetanska Autonoma Regionen. Sedan 2006 har föreningen fortsatt sitt arbete genom att stödja elever som vill fortsätta sina studier på universitet eller hantverkarskolor. Riksel-Lindh fonden upprättades genom en större privat donation. Denna fond behöver kontinuerligt fyllas på för att kunna uppfylla sitt syfte: sörja för de ungdomar som vill fortsätta sina studier. Skolföreningen har även fortsatt sitt arbete utanför Tibet. Föreningen arbetar med att stödja nya projekt, arbeta för naturensvälmående och att främja den tibetanska kulturen. Flertalet skolor, sjukhus, barnhem samt ålderdomshem, munk- och nunnekloster och retreatcenter har byggts eller finansierats med hjälp av föreningen runtom Himalaya i Indien, Nepal, Bhutan. Även trädplantering, bevattningskanaler, artificiella glaciärer och att öka kunskapen kring de miljöproblem som Himalaya står inför är aktuella projekt för föreningen. Läs mer i vår pamflett Projects in Exile eller läs om våra PROJEKT.
Måndag-Fredag: 9.30 - 17
(Lunch 12-13)
Lördag-Söndag och allmänna helgdagar: Stängt
Verksamheten kontrolleras av
Svensk Insamlingskontroll.