Ledare publicerad i NORBU December 2017

Vår förening heter Svensk-tibetanska föreningen för kultur och utbildning. Varför är det så intressant för oss alla i världen med kultur – speciellt den som utvecklats inom ramen för många av ursprungs befolkningarnas liv?

Och vad kan man mena med kultur? En första poäng är att det visserligen finns en stor glädje i att ta del i andra folk gruppers erfarenheter - som de uttrycks i sång, dans, måleri, skulpterande och berättar traditioner. Oftast ger det ”oss andra” utanförstående en vidare förståelse för mänskliga uttryck av glädje och sorg. Ju mer olikt främmande uttryck är i förhållande till våra egna kulturella uttryck det är – desto mer intressant är det. Eller hur? Vi lär oss då oftast mer än genom att ta del av våra egna kulturella aktiviteter – även om det också är både intressant och värdefullt.

Ibland kan olikheten vara så stor att vi med Astrid Lindgrens små sagofigurer under jorden förvirrade om och om igen säger ”Wåfför gör di på dette viset?” Men det är inte bara en känsla av förvåning som är av betydelse. Snarare är det den inneboende uppmuntran till en växande närvaro i detta det ”främmande” - dvs ”det andra och annorlunda”. Inte minst finns dragkraften i möjligheten att bättre förstå ”vårt egna” speglad i ”detta andra”. Den judiske filosofen Buber talar i en av sina böcker om det samspelande paret ”jag och Du”. Om jag får chansen att byta erfarenheter med ”Du” så kan jag bättre förstå mig själv.

Festligheter som de som arrangeras på olika ställen i Tibet sommartid är ett lysande exempel på hur kultur kan exponeras i det verkliga livet. Somliga av oss som är medlemmar i vår Tibetförening har haft förmånen att på plats vara med på resor i Tibet – inte minst till de skolor (numera 108 stycken) som föreningen varit med att skapa där. Och då har just sådana här festdagar varit av stort och glädjande intresse. Man visar då upp det tibetanska samhällets upprymdhet att vara tillsammans och att träffa gamla och nya vänner. Inte minst gäller det att än en gång ta del av de gamla välkända teaterskådespelen som ofta manifesterar de stora temana i livet – kampen mellan gott och ont, eller berättelserna om de unga som funnit varandra och som gått igenom eld och vatten för att få den man förälskat sig i. Vid de årligen återkommande stora religiösa festerna i den tibetanska buddhistiska traditionen – som ofta spelas upp i något kloster eller vid verkligt stora sammankomster i en hel dal kanske för så många som 100.000 personer på en gång, så tas berättelserna upp än en gång som de flesta redan kan från barnsben från den religiösa historien. Det kan vara intrikata berättelser om livet och döden i de s.k. mysteriespelen där munkar klätt ut sig till skådespelande hjältar eller demoner och andra varelser. Med dans, musik och sång för in de närvarande i denna spännande värld. Dessa spel uppförs regelbundet även idag trots ett kraftigt förändrat samhällsklimat i stort – eller kanske just därför.

Och spelen har stor dragkraft hos tibetanerna som under många månader ser fram emot att närvara. Många reser långa vägar för att än en gång uppleva detta. Då kan man också träffa släktingar och vänner som man inte sett på lång tid. Man bor i stora tältbyar och roar sig grundligt också med olika tävlingar och äter god mat som medförts som tillagas över stora eldar.

Men kultur är inte bara fest utan också vardag. Sättet att odla växter som kan fås att ge skörd i ett så tufft klimat och på sådan höjd som gäller på den tibetanska högplatån är också det del av kulturen. Hur bär man sig åt att leva tillsammans med hjordar av jakar och andra djur anpassade för dessa klimatiska förhållanden dvs. hur man kan skaffa sig ett livsuppehälle som nomad är också kultur. Hur skall man sy tälten så de står sig i vinterstormen. Hur gör man upp eld. Hur ser man till att födslar sker på ett bra sätt hos den boskap man har ansvar för. Det är också kultur. Och för de fastboende som oftast lever i dalarna mellan de höga bergen och där är mer eller mindre självförsörjande på sitt specifikt till förhållandena anpassade jordbruk – så är deras sätt att möta sina levnadsförhållanden också kultur. Även om man i modern tid naturligtvis sällan men emellanåt tar sig till marknaden och köper det man behöver (som skålar av plast till köket) så finns ändå de traditionella metoderna att göra köksredskap och förvaringskärl av trä eller annat material. Det är också kultur. Till slut är det sättet som man ordnar sitt liv på och hur familjerna utvecklas som är invävt i kulturen.

Vi - de ”externa” - som fått förmånen att ta del av den tibetanska kulturen förstår att bevarandet av den inte bara har med tibetanerna att göra, utan också med oss själva – och våra liv. Vi kan här känna igen allmän mänskliga facetter. Hur kan man överleva under materiellt så knappa förhållanden. En snöstorm kan lätt slå ut jak hjorden över ett stort område, som hände för inte så många år sedan då vår Förening skickade hjälp genom att på plats köpa upp jakar i områden som inte drabbats lika hårt – och sedan sprida dessa till de värst utsatta samhällena. Vi fick då förmånen att se våra begränsade insatser bli sammanvävda med de tibetanska samhällenas livsvillkor. När vi i Sverige tar emot djuplärda tibetanska lamor som ger undervisning här om tibetansk buddhistisk religion och meditationsutövning kan man - om man hård drar det något - säga att de ger oss en solidarisk dos av sitt kulturella och religiösa vetande. Kulturutbyte har alltså med sammanhang och solidaritet i förståelsen av varandras villkor att göra. Kultur är något som är oumbärligt och livsavgörande.

Det är med sådana tankar som vår förening just denna höst håller på att öppna ett litet museum kring tibetansk kultur i vår förenings villa i Stockholms södra förorter. Vi hoppas att många skall tycka att det är tillräckligt intressant för att ta en kort busstur till oss – och stiga in i en annan värld. Välkomna!

Uno Svedin

Sinnet


Liksom pilmakaren rätar en pil

så rätar den vise sitt vacklande,

ostadiga, svårkontrollerade sinne.


Liksom en fisk som dragits upp

från sitt hem i vattnet

och kastas på marken,

på samma sätt sprattlar vårt sinne

för att undkomma dödens välde.


Det är viktigt att behärska

det svårgripbara snabba sinnet,

som flyger vart det vill.

Ett behärskat sinne bringar lycka.


Må den vise vakta

på sitt svårutforskade subtila sinne,

som flyger vart det vill.

Ett väl kontrollerat sinne

bringar lycka.


Den människa, vars sinne

är förvirrat och är omedveten

om den sanna läran

och vars sinne är oroat,

kan ej uppnå fullkomlig vishet.


Inte ens dina värsta fiender

kan skada dig mer,

än dina egna okontrollerade tankar.


Ett bemästrat sinne

kan göra oss en större tjänst,

än både moder och fader,

eller andra anförvanter.


Artikeln är tidigare publicerad i NORBU, Svensk-tibetanska Skol- och Kulturföreningens medlemstidning. Medlemmar får tidningen i brevlådan. Du kan stödja föreningen genom att bli medlem.