-- Det var du som fick mig att göra allt det här, säger Soenam i The House of Tibet till den 26-årige Kalu Rinpoche och syftar framför allt på dennes förra inkarnation som var Soenams lärare. Kalu Rinpoche har precis gett en högst ovanlig gåva till föreningen och påpekar att en liknande gåva har han inte gett mer än en gång tidigare i sitt liv. Det handlar om en vit liten stupa innehållande värdefulla föremål. 

Soenam Jamyangling och Kalu Rinpoche i Engelska skolan

Kalu Rinpoche är överhuvud och förvaltare av Shangpa Kagyu-traditionen inom tibetansk buddhism. Den förra inkarnationen var mycket omtyckt både i Tibet och i väst och han grundade flera buddhistcentra bland annat här i Sverige. Det är flera av oss som träffade den förra inkarnationen och minns honom väl. Han var en vis gammal man som utstrålade kärlek och omtanke. På den tiden satt han på en hög tron som andliga lärare alltid gjorde  Tibet. 

Den här unge mannen vill inte sitta på någon tron när han träffar oss i Tarasalen den här kvällen. Publiken består både av gamla elever till den förra inkarnationen och alldeles nya. Han vill inte ens att vi gör prostrationer vända mot honom –som brukligt inom tibetansk tradition - utan vi gör det tillsammans med honom vända mot alla Taror. 

Kalu Rinpoche i Tarasalen

Dagen innan har en del av oss träffat honom på IESS International English School Södra vid Skanstull, där han framför allt talade till skolans elever. Han sitter då med gympadojor och bekväma västerländska kläder och ser ut som vilken ung kille som helst – förutom att det på bordet bredvid finns ett foto av honom med den förra inkarnationen i bakgrunden. 
-Vad är meningen med livet? frågar en elev.

För min del: jag har provat på allt. Jag är inte längre intresserad av makt och pengar, de dyraste bilarna, att dejta en supermodell. Inget av det intresserar mig längre. Jag vill bara hjälpa andra och jag förväntar mig ingenting tillbaka.  

Jag får höra senare att han också provat alkohol och droger och ägt en guldmercedes, som han sedan gav bort. Och själv berättar han för mig att han har motorcykelkörkort och han körde glatt – tills han råkade ut för en olycka.

Numera cyklar han gärna 50-100 km om vilket han vittnar på Facebook. Han har också hunnit gifta sig och få en dotter. Han bor i Paris. Han har genomlevt och klarat mycket svåra prövningar. Som jag förstår det har dessa erfarenheter processats färdigt, då han inte längre har något behov av att tala om dem. De har blivit en del av hans livserfarenhet precis som allt han provat på som ung man i ett modernt samhälle. Precis som Buddha skaffar han sig de livserfarenheter roliga som smärtsamma som är relevanta och verkliga för människor i dagens värld så att han kan hjälpa på bästa sätt. Skillnaden mellan honom och en vanlig ung man är att erfarenheterna av honom upplevs som illusoriska, d v s genom sin erfarenhet av sinnets sanna natur och tomheten befinner han sig i ett nästintill egolöst tillstånd som kan processa alla upplevelser otroligt snabbt för att sedan uttrycka det i villkorslös kärlek. Det handlar således om en mognadsprocess och ett växande in i rollen som den stora lärare han är.

Jag är chef för ett stort företag som inte genererar pengar utan bara en massa huvudvärk, säger han skämtsamt på IESS: Alla kommer till mig med sina trauman och problem: övergrepp, alkoholproblem, depressioner – you name it. Han säger att hans liv inte är så glamoröst som det ser ut och ett tag ville han bara lämna alltihop,  men sen tänkte han på alla som han kunde hjälpa i sin position som andlig lärare.

Ämnet för föredraget på IESS är mindfulness och när ämnet som sådant kommer på tal säger han att det är lätt att fastna i det som ett begrepp, att inte fortsätta att fördjupa det. Han säger att det är viktigt att hitta en bra lärare. 
Han upprepar vid flera tillfällen under sitt besök i Stockholm att han inte vill att tilliten till honom ska vara konstlad på något vis och han känner sig verkligen inte som någon speciell. Ödmjukhet och ärlighet är nyckeln till allas väg. 

En elev säger att han pratar mycket om att hjälpa människor, men hur är det med djur? Han svarar att han har startat ett hjälpprogram för att rädda gatuhundar. Hans munkar får ta hand om dem.

Liksom den förra Kalu Rinpoche som gick i bräschen för utvecklingen av buddhismen internationellt och bl a träffade den dåvarande påven och arbetade för jämlikhet mellan män och kvinnor, fortsätter den nuvarande likadant. Men en del som kände den förra inkarnationen har svårt att hänga med i utvecklingen och förstå vad som händer. Under min intervju med honom förklarar han: 

Att gå i hans fotspår var mycket utmanande, då folk förväntade sig att jag skulle fortsätta exakt likadant som den förra Kalu Rinpoche, men omständigheterna, tiden, människors situation är annorlunda. Jag säger inte att jag försöker vara modern eller västerländsk, utan det jag vill säga är att det är stor skillnad mellan vad vissa förväntade sig och vad som verkligen behövs. Det hela tog mig lång tid att analysera.

Och nu, sedan 2008, reser han världen runt mellan sina hjälpprojekt och centra. Han vill reda ut för människor vad som är dharma respektive system, struktur och kultur. Han arbetar sakta men säkert bort hierarkin i sin organisation – ett arbete som kommer att ta några år till. 

Människor är inte vana vid att se att en Rinpoche ger upp hierarkin. Så jag har förlorat mycket under det här förändringsarbetet. Det krävde stor ansträngning och det var många utmaningar, men slutligen var det verkligen mödan värt. Han säger att han gör bara det han är satt att göra – vilket inte innebär att upprepa gamla mönster. 

--Buddhismen började med att försöka stärka dem som hade det svårt i livet genom realism.Munk- och nunnelivet var egentligen ämnat för dem som gått igenom svåra umbäranden –de som hade förlorat sina arbeten, sina ägor, sina män och fruar och blivit illa behandlade av samhället (det fanns inget socialt skyddsnät) och när de var på vippen att ta livet av sig kom Buddha in i bilden och sa: Nej, du kan fortfarande leva ditt liv och uppskatta det på ett sätt som du just nu inte förstår. Men några generationer senare hade man på grund av brist på visdom glömt vad buddhismen egentligen handlar om och det hela började kretsa kring klosterlivet.

--Nu för tiden har vi lite fel uppfattning om det hela. Vi tror att alla munkar och nunnor är ”renare.” Men ingen är ren från början. Ingen är perfekt. Alla måste jobba hårt på att skaffa sig ett slags andlig grund i sitt liv. Att bara klippa av sig håret och byta kläder förändrar ingenting.

Han säger att när han kom till sitt huvudcenter i Bourgogne i Frankrike för 4-5 år sedan såg folk på honom med ett slags blind tro och med ett religiöst uttryck i ansiktet förväntade de sig att han skulle rädda dem.

- Det gjorde mig ganska ledsen, för buddhismen handlar om självständighet – att leva sitt eget liv med familj och jobb och allt vad det innebär. Det handlar inte om att ge upp allting.

Buddhismen är inte en tradition utan något levande som ska hjälpa i de omständigheter som råder just nu. Generellt är buddhismen fortfarande för separerad från samhället, säger Kalu Rinpoche. 

Apropå världsläget undrar jag vad han tänker om den osäkerhet och otrygghet som råder just nu, och som bara tycks bli värre. Han svarar att med alla de utmaningar vi står inför behöver vi leva med mer gemenskap länder emellan och på individnivå bör vi undersöka vad vi verkligen behöver och fråga oss hur vi egentligen blir lyckliga. 

Begär, klängande, att ha en partner är inget problem i sig, men blir det om man saknar visdom. Utan visdom, eller stabilitet i sinnet, blir allt problem. 

Vi kan egentligen inte hoppas på att världen ska enas och bli bättre om vi inte tar itu med oss själva först. Vi pekar på problemen och alla kriser, men utan inre stabilitet kan vi inte hjälpa andra. Endast med inre stabilitet kan vi hjälpa andra att utveckla sin egen visdom. 

Om vi blickar tillbaka till det gamla Israel levde kristna och muslimer i harmoni ända tills ”stupid people” missbrukade någon guds namn för att roffa åt sig mer pengar, makt och guld. Vad jag vill säga med det är att vi har gjort det förut, så vi kan göra det igen. Vi kan leva i harmoni vare sig vi har en vetenskaplig eller religiös världsbild.

På frågan vad han tycker om Soenam och föreningens arbete svarar han:

Really great! Utan att blanda in religion gör han något stort för mänskligheten och det är aldrig omodernt. Det är alltid fräscht och meningsfullt från vilket perspektiv man än betraktar det. 

Ni förändrar deras liv och framtid till det bättre. Ni ger dem valmöjligheter utan att förvänta er något tillbaka. De ser att det finns vägar att uppnå något – och det är det bästa man kan ge någon. Utöver det utvecklar ni hjälpverksamheten hela tiden. Så jag ber att ni ska fortsätta med ert arbete. Jag tackar er från djupet av mitt hjärta.

Den fina gåvan finns nu i The House of Tibet.


Tara Olavisdotter intervjuar Kalu Rinpoche


Text: Tara Olavisdotter

Foton: Dick Vestin och Anne-Sofie Jamyangling
Kalu Rinpoche besökte Stockholm 3-4 oktober 2015. Han höll ett föredrag: ”Mindfulness and the Art of living toward Happiness.” på IESS, Internationella Engelska Skolan Södra, samt ett föredrag i Tara-salen.


Artikeln är tidigare publicerad i NORBU, Svensk-tibetanska Skol- och Kulturföreningens medlemstidning. Medlemmar får tidningen i brevlådan. Du kan stödja föreningen genom att bli medlem.