Titeln på den bok vi läser nu i bokcirkeln är You are here och är skriven av Zenmästaren Thich Nhat Hanh. Boken förmedlar en visdom som är både enkel, djup och transformativ och kan läsas (nästan) som en guidad meditation. Ömsint förmedlas övningar som hjälper oss att bli mer närvarande, levande och fria, egenskaper som är grunden för sann glädje enligt författaren. Det är med fokus på andningen övningarna tar sin början, och vi får lära oss hur vi varsamt kan ta hand om vår vrede, vår sorg, vår förtvivlan, och hur vi tar till vara det som är helande i omgivningen. Och så får vi lära oss konsten att finnas till för både oss själva och för varandra. Med stort engagemang har vi i gruppen läst boken, och den har givit upphov till många intressanta samtal, reflektioner och insikter. Jag tror, att vi alla är ense om, att detta är en bok som kan läsas om och om och om igen. För gruppen Lena Taharally

-- Det var du som fick mig att göra allt det här, säger Soenam i The House of Tibet till den 26- årige Kalu Rinpoche och syftar framför allt på dennes förra inkarnation som var Soenams lärare. Kalu Rinpoche har precis gett en högst ovanlig gåva till föreningen och påpekar att en liknande gåva har han inte gett mer än en gång tidigare i sitt liv. Det handlar om en vit liten stupa innehållande värdefulla föremål. Soenam Jamyangling och Kalu Rinpoche i Engelska skolan Kalu Rinpoche är överhuvud och förvaltare av Shangpa Kagyu-traditionen inom tibetansk buddhism. Den förra inkarnationen var mycket omtyckt både i Tibet och i väst och han grundade flera buddhistcentra - bland annat här i Sverige. Det är flera av oss som träffade den förra inkarnationen och minns honom väl. Han var en vis gammal man som utstrålade kärlek och omtanke. På den tiden satt han på en hög tron – som andliga lärare alltid gjorde i Tibet. Den här unge mannen vill inte sitta på någon tron när han träffar oss i Tara-sal

Sagan om apan och ärtorna Det var en gång en man som var berömd för sin vishet. Han var kungen av Benares högste rådman och pålitlige vän och gav kungen råd i både andliga och politiska frågor. En dag, efter många år av fred, bröt en strid ut bland trupperna som vaktade gränserna, och lojala soldater sände ett brev till kungen och bad om hjälp att slå ned upproret. Men det var långt till gränsen. Vägarna slingrade sig runt branta bergstup och färden dit var riskfylld även i vackert väder. Monsuntiden hade redan börjat. Mörka moln svepte fram i skyn, regnet föll i strida strömmar, och vinden hade drivit bort både djur och människor under skydd. Vägarna var lösa och leriga och det var risk för jordskred i bergssluttningarna. Men kungen beslutade sig ändå för att ge sig iväg till gränsen för att sätta stopp för upproret. Han samlade sin armé och gav sig iväg. På slutet av första dagens marsch, satte trupperna upp sitt läger i en av kungens parker. När kungen slagit sig ner för att vila,

En gång för länge sedan i Indien, utanför den gamla staden Benares, fanns det en djup skog. Där levde en hjortkung som hette Banyan. Han vakade över en hjord på femhundra hjortar. Hjortarna älskade och respekterade honom eftersom han var en vänlig ledare och en vis lärare. Hans täta päls var gyllene som solen, hornen sken som polerat silver och ögonen var som runda juveler, strålande av kärlek mot alla varelser. Han var stor som en unghäst och med sina starka ben kunde han springa fort som vinden. I en annan skog i närheten levde också en hjord med femhundra hjortar. Den leddes av en annan gyllene hjort som hette Gren. Hjorten Gren besökte ofta hjortkungen Banyan för att samtala och be om råd. Samtidigt regerade i Benares en mäktig kung över skogarnas alla djur och alla människor i landet. Han hade kommandot över en armé med tusentals soldater och var själv en stridslysten krigare. Men han var också en rättvis ledare med hög moral som såg till att landets lagar efterföljdes. Hans under