En gång för länge sedan i Indien, utanför den gamla staden Benares, fanns det en djup skog. Där levde en hjortkung som hette Banyan. Han vakade över en hjord på femhundra hjortar. Hjortarna älskade och respekterade honom eftersom han var en vänlig ledare och en vis lärare. Hans täta päls var gyllene som solen, hornen sken som polerat silver och ögonen var som runda juveler, strålande av kärlek mot alla varelser. Han var stor som en unghäst och med sina starka ben kunde han springa fort som vinden. I en annan skog i närheten levde också en hjord med femhundra hjortar. Den leddes av en annan gyllene hjort som hette Gren. Hjorten Gren besökte ofta hjortkungen Banyan för att samtala och be om råd. Samtidigt regerade i Benares en mäktig kung över skogarnas alla djur och alla människor i landet. Han hade kommandot över en armé med tusentals soldater och var själv en stridslysten krigare. Men han var också en rättvis ledare med hög moral som såg till att landets lagar efterföljdes. Hans under

I slutet av november 2006 blev jag inbjuden till Stockholm av min gamle goda vän Soenam Jamyangling. Jag blev inbjuden för att fira att skolföreningens lyckosamma projekt 108 skolor i Tibet var fullbordat. Detta skulle firas med olika festligheten under flera dagar. Alla skolor har dessutom ett bibliotek innehållande många böcker bl.a. Astrid Lindgren översatt på kinesiska. De flesta skolorna ligger på avlägsna platser där fattiga människor inte har råd att skicka sina barn till skolan. Detta är ett oerhört viktigt projekt, anser jag. Skolorna är inte bara byggda i TAR (Tibetan autonomous region) utan ligger även i områden som idag är kinesiska provinser. Många människor i väst undrar varför det är viktigt att hjälpa skolor i Tibet nu när den kinesiska ekonomin håller på att komma i nivå med utvecklingsländerna i världen. Anledningen är som jag ser det att man medvetet negligerar tibetanernas utbildning, vilket är ett gammalt trick som vi sett tidigare. Festligheternas höjdpunkt var f

En ganska kort, lite rund man med ett karaktäristiskt födelsemärke i pannan kommer in i hotellobbyn i Köpenhamn. Det är Michail Gorbatjov, Sovjetunionens siste president, han som förändrade världshistorien. Så försvinner sällskapet och ljudnivån stiger åter bland minglande personer runt ett buffébord. Om en timma skall Gorbatjov föreläsa i hotellets Auditorium. Skolföreningen har inbjudits till detta evenemang av svenska Gröna Korset, som vi har ett visst samarbete med. I bagaget har jag med vår vackra och intressanta bok ”The Jewels of Tibet”. Boken om de 108 skolor som Skolföreningen byggt i Tibet. Jag har en förhoppning att få överlämna boken till Mr Gorbatjov. Upp emot 1000 personer applåderar kraftfullt och länge när Gorbatjov äntrar podiet och talarstolen. Det blir ett 30 minuter långt engagerat tal om världens miljösituation med många hotfulla siffror. Den viktigaste frågan är vattenkrisen, mycket viktigare än allt tal om vårt oljeberoende. Det är fem i tolv vad gäller miljösitu

Precis hemkommen från Tibet är det svårt att skriva en text om resan utan att låta nyreligiös. Just nu vill jag inget hellre än att åka tillbaka till detta land där jag känner mig som hemma. Men det är ett ambivalent förhållande. Bilder susar förbi utanför fönsterrutan där jag sitter i en ömsom väldigt guppande, ömsom väldigt lutade buss. Ett magnifikt landskap breder ut sig med klara vatten och starka färger omringat av majestätiska berg som letar sig fram bland molnen. Barn dyker upp från ingenstans frenetiskt vinkande till de förbipasserande, som helst av allt skulle vi ja gå av för att få känna upplevelserna i stället för att se på dom. Så är vi äntligen framme och huller om buller forsar vi ut från bussen som bubblorna ur en nyöppnad flaska champagne. Ut i den friska men tunna luften som rymmer så mycket lukter. En skara barn står en bit bort nyfiket tittande på de nyanlända främlingarna, men än så länge lite för blyga för att våga sig fram. Campingplatsen är redan iordninggjord;

Hjälten i böckerna är en kinesisk inspektör, Shan Tao Yun, från Beijing som hamnat i onåd på justitiedepartementet där han stött sig med en maktfullkomlig figur högt upp i den kinesiska regeringen. Det ledde till att han förlorade sitt jobb, familj och frihet. När han släpptes från arbetslägret valde han att leva som fredlös bland bergen i Tibet tillsammans med de munkar som där blivit hans vänner. Shan förfäras över hur Kina behandlar folket i Tibet och samtidigt har han också ett mysterium att lösa. Varje bok ger bakgrund till Tibets historia, kultur och religion genom författarens mycket noggranna efterforskningar i hur det är att leva i det av Kina kontrollerade dagens Tibet. Böckerna har även blivit populära på den kinesiska svarta marknaden för det sätt han belyser ämnen som Beijing försöker gömma för folket. Författaren, Eliot Pattison, är numera mest känd för sina 10 deckare som utspelar sig i dagens Tibet. Tidigare arbetade han som jurist och skrev facklitteratur i ämnet inte

Kampen för ett oberoende Tibet fortsätter säger Phuntsog Wangyal, en tidigare representant för Dalai Lama och en tidigare medlem i den andra delegationen till Tibet.