I slutet av november 2006 blev jag inbjuden till Stockholm av min gamle goda vän Soenam Jamyangling. Jag blev inbjuden för att fira att skolföreningens lyckosamma projekt 108 skolor i Tibet var fullbordat. Detta skulle firas med olika festligheten under flera dagar. Alla skolor har dessutom ett bibliotek innehållande många böcker bl.a. Astrid Lindgren översatt på kinesiska. De flesta skolorna ligger på avlägsna platser där fattiga människor inte har råd att skicka sina barn till skolan. Detta är ett oerhört viktigt projekt, anser jag. Skolorna är inte bara byggda i TAR (Tibetan autonomous region) utan ligger även i områden som idag är kinesiska provinser. Många människor i väst undrar varför det är viktigt att hjälpa skolor i Tibet nu när den kinesiska ekonomin håller på att komma i nivå med utvecklingsländerna i världen. Anledningen är som jag ser det att man medvetet negligerar tibetanernas utbildning, vilket är ett gammalt trick som vi sett tidigare. Festligheternas höjdpunkt var f

En ganska kort, lite rund man med ett karaktäristiskt födelsemärke i pannan kommer in i hotellobbyn i Köpenhamn. Det är Michail Gorbatjov, Sovjetunionens siste president, han som förändrade världshistorien. Så försvinner sällskapet och ljudnivån stiger åter bland minglande personer runt ett buffébord. Om en timma skall Gorbatjov föreläsa i hotellets Auditorium. Skolföreningen har inbjudits till detta evenemang av svenska Gröna Korset, som vi har ett visst samarbete med. I bagaget har jag med vår vackra och intressanta bok ”The Jewels of Tibet”. Boken om de 108 skolor som Skolföreningen byggt i Tibet. Jag har en förhoppning att få överlämna boken till Mr Gorbatjov. Upp emot 1000 personer applåderar kraftfullt och länge när Gorbatjov äntrar podiet och talarstolen. Det blir ett 30 minuter långt engagerat tal om världens miljösituation med många hotfulla siffror. Den viktigaste frågan är vattenkrisen, mycket viktigare än allt tal om vårt oljeberoende. Det är fem i tolv vad gäller miljösitu

Precis hemkommen från Tibet är det svårt att skriva en text om resan utan att låta nyreligiös. Just nu vill jag inget hellre än att åka tillbaka till detta land där jag känner mig som hemma. Men det är ett ambivalent förhållande. Bilder susar förbi utanför fönsterrutan där jag sitter i en ömsom väldigt guppande, ömsom väldigt lutade buss. Ett magnifikt landskap breder ut sig med klara vatten och starka färger omringat av majestätiska berg som letar sig fram bland molnen. Barn dyker upp från ingenstans frenetiskt vinkande till de förbipasserande, som helst av allt skulle vi ja gå av för att få känna upplevelserna i stället för att se på dom. Så är vi äntligen framme och huller om buller forsar vi ut från bussen som bubblorna ur en nyöppnad flaska champagne. Ut i den friska men tunna luften som rymmer så mycket lukter. En skara barn står en bit bort nyfiket tittande på de nyanlända främlingarna, men än så länge lite för blyga för att våga sig fram. Campingplatsen är redan iordninggjord;

Hjälten i böckerna är en kinesisk inspektör, Shan Tao Yun, från Beijing som hamnat i onåd på justitiedepartementet där han stött sig med en maktfullkomlig figur högt upp i den kinesiska regeringen. Det ledde till att han förlorade sitt jobb, familj och frihet. När han släpptes från arbetslägret valde han att leva som fredlös bland bergen i Tibet tillsammans med de munkar som där blivit hans vänner. Shan förfäras över hur Kina behandlar folket i Tibet och samtidigt har han också ett mysterium att lösa. Varje bok ger bakgrund till Tibets historia, kultur och religion genom författarens mycket noggranna efterforskningar i hur det är att leva i det av Kina kontrollerade dagens Tibet. Böckerna har även blivit populära på den kinesiska svarta marknaden för det sätt han belyser ämnen som Beijing försöker gömma för folket. Författaren, Eliot Pattison, är numera mest känd för sina 10 deckare som utspelar sig i dagens Tibet. Tidigare arbetade han som jurist och skrev facklitteratur i ämnet inte

Kampen för ett oberoende Tibet fortsätter säger Phuntsog Wangyal, en tidigare representant för Dalai Lama och en tidigare medlem i den andra delegationen till Tibet.

Barn som får och har fått utbildning i Katselskolan är mycket glada över att det går bra här tack vare den hjälp vi får från Sverige. Många av dessa ungdomar studerar idag vidare på olika gymnasium och universitet i Tibet och Kina. Ungdomarna får stöd i form av betalda skolavgifter, kläder och transport. De flesta barn som fortsätter till högre studier har gått i Katselskolan. Det här året fick vi hjälp av Radiohjälpen genom föreningen för att bygga nya elevbostäder. Byggnaden är två våningar hög, av mycket hög kvalité och har tio rum. I vanliga fall är det ovanligt att ha toaletter inuti byggnaden, men våra elevbostäder är mycket moderna och har toaletter inomhus. I det nya huset har vi både toaletter och dricksvatten. Som ni vet så har vi 256 barn i vår skola och 80 av dessa barn kommer att bo i det nya huset. Det har stora fönster och är ljust, fint och rent. Att ha toalett inomhus är värdefullt då flera av barnen är små, och har svårt att gå på toaletten utomhus på natten när det